Först var min tanke att den här bloggen skulle bli en dokumentation över min viktnedgång. Ett sätt att peppa mig själv och kanske andra. Fokus skulle ligga på viktnedgång och att komma ner så mycket i vikt som möjligt på så kort tid som möjligt men nu känner jag bara va fan håller jag på med?
Jag har på ett eller annat sätt bantat sedan jag var i mellanstadieåldern och alltid alltid känt att jag pga min övervikt inte är lika bra som alla andra.
Det har tagit mig 20 år att förstå att det inte är så. 20 år av självhat, matmissbruk, ångest och självplågeri. Jag har pendlat upp och ner i vikt med en maxvikt på över 150 kg. Det är galet! GALET. Och om jag nu har spenderat de senaste 20 åren på det här sättet. Ska jag då verkligen starta upp en blogg med fokus på endast viktminskning? Jag har alltid tänkt att blir jag smal blir jag lycklig, framgångsrik och bra. Då kommer jag bli accepterad. Nu vet jag att jag är bra. Jag är lycklig och jag är jävligt bra precis som jag är. Alltså borde fokus egentligen vara att bli ett större jag och inte ett mindre…. Faktumet att jag är överviktig kvarstår dock och jag vet att för att min fantastiska kropp (för den är ju fantastisk kroppen som orkat med mitt plågeri under alla dessa år. Som trots att jag misshandlat den på så många sätt sett till att bära inte bara mig utan även två fantastiska barn) ska orka så måste jag ta hand om den. Ett led i det är att jag går ner i vikt. För som en läkare jag nyligen träffade då jag plötsligt fått problem med att mitt hjärta rusar sa ”Att vara överviktig är som att alltid ha en släpkärra kopplad på bilen. Bilen måste jobba mycket hårdare och motorn slits fortare ut.” Jag behöver underlätta för min motor. Jag behöver ge den rätt förutsättningar för att kunna fortsätta gå så länge som möjligt.
Och det är här fokus på bloggen kommer att ligga, att må bra helt enkelt. Ja jag ska gå ner i vikt, men jag ska inte banta. Fokus ska ligga på att hitta rutiner som fungerar för mig och som kan fungera resten av livet.
Namnet på bloggen blir kanske lite missvisande men jag hoppas att några kommer vilja följa min resa på ett mindre men större jag. Ett jag som orkar bli gammal. Ett jag som lssnar på sin kropp och följer sitt hjärta.
